Debatt

Idag var det inspirerande debatt på Torsbergsskolan i Bollnäs. Jag fick sitta där jag kände mig hemma, med mina Alliansvänner. Ungdomsarbetslöshet och Hur vi vill förbättra för att få fler lärare/sjuksköterskor/poliser anställda var mina två debattämnen. Som vanligt är det lättare att i huvet svara på de frågor som de andra får när man själv inte ska prata. Liite nervöst var det allt!

Gott samarbete

Någon vecka innan jul blev en äldre man sittandes i sin bil, fastkilad med ena foten i dörren och tog sig inte ur. Termometern visade -10 grader och han blödde från benet. Han ropade på hjälp och efter en halvtimme kom hjälpen, efter att någon hört honom.

Det var otroligt från början att detta ens hände, men ibland förstår man inte hur lätt det är att strula till det för sig själv. Särskillt om man inte har så god fysik.

Mannen blev väl omhändertagen och efter några veckor var han helt återställd. Dock med stor hjälp från både sjukvården, hemtjänsten och anhöriga. Samarbete är svaret på varför det gick bra. För att vården för de äldre ska fungera måste det finnas former för ett gott samarbete. Tyvärr finns det även exempel på tillfällen då detta samarbete inte fungerar. Vi är skyldiga våra äldre att få denna organisation att fungera.

Tillit och trygghet-familjens perspektiv

I Kristdemokraternas budgetmotion inför 2017 kan jag stolt berätta om flera bra förändringar som vi vill göra för Sveriges barnfamiljer. Några helt nya och några dammar vi av från förr.

• Höjt bostadsbidrag och Fritidspeng som når barn i de mest utsatta ekonomiska situationerna
• Föräldrastödspengar till kommunerna och familjerådgivningscheckar
• Jobbskatteavdrag för föräldrar på 500kr/mån
• Barnomsorgspeng för egna barn, 6000kr skattepliktigt

Det mest frustrerande är att vi troligen inte får igenom dessa bra idèer.

Teknikens under

Teknik som hjälp för patienter var en av ämnena som jag lyssnade till i Visby på Almedalsveckan. 

Konkret kan nämnas diabetes, där Stockholms landsting framgångsrikt använt sig av en app för patienten själv att hålla koll på sina värden. Patienten känner sig mer motiverad att röra sig och blir mer medveten om sin egen hälsa.

Ett annat exempel är en app för att upptäcka åldersförändringar i gula fläcken. Man kan alltså göra syntester i hemmet istället för att åka till en mottagning. Testerna ska göras en gång i månaden livet ut. Viljan att behålla sin syn är stark, vilket gör att man anstränger sig för att lära sig tekniken. Det har även lyckats i alla åldrar.

Två viktiga vinningar är att patienten blir delaktig i sin vård och att det kan bidra till att minska arbetsbelastningen för personalen. Man kan förflytta undersökningar och kontroller från sjukhus och primärvård till hemmet.

Frågan är hur vi kan se till att egenvård, appar och annan teknik kan användas mer? Sjukvården och organisationen hänger inte riktigt med. System måste kunna prata med varann, hur utformas t.ex. utbildningen av vårdpersonal för att kunna använda e-hälsa? Blir kostnaden högre om man satsar mer på teknik? På den sista frågan svarar företagen själva nej.

Det finns idag företag som skräddarsyr mobillösningar, ex. armband som mäter sömn som min läkare sen kan använda informationen från. Tekniken kan vi lätt få alltså, om vi beställer den. Jag undrar hur lång tid det tar för landstingen att börja använda detta på bred front.

I november ska vi som bor i Gävleborg få tillgång till vår journal på nätet. Äntligen säger jag! Inte en dag för tidigt. Förhoppningsvis kommer även sjukvården i Gävleborg att kunna använda sig av olika typer av teknik för egenvård och undersökningar i framtiden. Vård på distans är något som redan existerar i vår region, vilket är väldigt positivt och jag hoppas att det kan bli större.

Folkhälsa i Gävleborg

Efter Regionfullmäktiges beslut förra veckan om budget för 2017 och framåt står det klart att kommunerna inte får fortsatt bidrag från regionen för att ha anställd personal för att jobba med folkhälsofrågor. I Kristdemokraternas budget fanns dessa pengar med, plus en sökbar pott på 1 mnkr/år för särskilda insatser i kommunerna.

Detta är olyckligt för kommunerna, särskilt de små kommunerna med små ekonomiska marginaler. Mitt förslag i nämnden och i fullmäktigedebatten var att ställa högre krav på kommunernas folkhälsoarbete. Att regionen skulle vara ett större stöd i vilka frågor man bör jobba med och på vilket sätt man borde göra det. Tillsammans med kommunernas egen kunskap om sina innevånares levnadsvanor och förutsättningar skulle vi kunna få ut mycket av dessa pengar. Jag befarar nu att man inte är så sugen att samarbeta med regionen från kommunernas håll.

Något jag ofta (tyvärr) brukar ha anledning att kritisera är processen som föregår ett politiskt beslut. De motsättningar som funnits framför allt inom S mellan kommun och region i den här frågan är under all kritik, och den kommunikation som regionen fört gentemot kommunerna är i det närmaste obefintlig. Det är väl självklart att man måste prata med den som beslutet gäller när man ska genomföra en förändring. Då finns ju hellre förutsättningar för ett fortsatt bra samarbete.

Summan den här frågan gäller är liten i förhållande till helheten, väldigt liten. Men jag förstår inte varför det är så svårt att prata med varann och genomföra förändringar i samförstånd! Min slutsats är att det saknas social kompetens!

Moral och civilkurage

I fredags fördrev jag tiden på Gallerian Nian i Gävle, i väntan på hemresa mot Edsbyn. Då såg jag Vänsterpartiets riksdagsledamot från Gävle prova kläder inne på HM. Oj, tänkte jag. En kort stund senare såg jag henne gå med en kasse från samma butik. Hon hade alltså shoppat. Inte för att jag har någon rätt att moralisera över vad som förväntas av personer med viss partitillhörighet eller månadsinkomst, men jag blir ändå förvånad. Ganska ofta hör man om politiker som missbrukat sin maktställning eller glömt bort att man är en offentlig person. Hur ansvarskännande är vi politiker egentligen? Det räcker inte med att leva upp till partiets tankar om hur man beter sig, utan även att vara en förebild för sina väljare och svensken i allmänhet.

Självklart är det tillåtet att handla på HM, de gör inga direkta lagöverträdelser i sin dagliga verksamhet. Men moraliskt kanske man bör tänka på var och hur man konsumerar. Jag håller barnsligt fast vid tanken om att kundens makt är stor att styra företagens verksamheter. Genom att inte köpa vissa varor, fråga och ställa krav gör vi företagen uppmärksamma på våra önskemål. Civilkurage, att våga gå utanför normen, våga säga ifrån, tyvärr är det så väldigt osvenskt. Moralen är ändå ganska hög i Sverige. Problemet är bara att den är högre än "utfallet". Vuxna fungerar precis som barn tror jag, de gör inte det säger, de gör det vi gör.

Ovanåkers kommun, personalfientlig kommun?

På väg hem genom Hälsingland, en jättefin kväll. Regnbåge, fåglar, skymningsljus och solnedgång. Filosoferar över den politiska kommunledningen hemma och dess personalfientliga sätt att leda kommunen. En underskattad tillgång är medarbetarnas egna förslag om olika lösningar. Jag konstaterar att man kommer långt med social kompetens. Att kunna samtala med medarbetare, diskutera, visa uppskattning. För att kunna göra det måste man ju även vara närvarande i korridorerna. Det är en sorg varje gång man hör om kompetenta medarbetare som söker sig till annan verksamhet eller en annan arbetsgivare för att man inte blivit lyssnad på eller känt att man inte har förutsättningar att utföra ett bra arbete. Det är dags att man börjar lyssna på Ovanåkers kommuns anställda så att vi har personal kvar att utföra det arbete vi är ålagda att göra i kommunen!